Lucka nr 24; Berätta om en gång när du kände dig älskad.

Detta är ett tidsinställt inlägg. Jag är ute i skogen nu och har väldigt lite internet tillgång, men med lite tur ska jag nog lyckas få upp en bild på årets julklänning också.

Varje gång han kommer hem och jag får kasta mig om halsen på honom. Andas in hans doft och inse att nu äntligen är han här. När han tog med mig till tygaffären så jag fick välja ut det finaste tyget i julklapp, när han gör frukost till mig på morgnarna. Det finns så väldigt många stunder när jag känner mig älskad idag och jag är så lycklig över att jag får känna så för det är inte alltid en självklarhet för de flesta människor.

 Detta är en lucka ur Emilys ”berätta om” julkalender. Det har varit väldigt roligt att delta i Emilys kalender och jag är så imponerad av allt arbete hon lägger ner på den. 

God Jul och hoppas ni alla får en fantastisk dag!

Lucka nr 23; Berätta om en gång när du kände dig ensam.

 Jag skrev lite för några dagar sedan om att jag har varit utan personen som betyder mest för mig den större delen av de senaste åtta månaderna. När jag kommit hem sent efter jobb helt slutkörd och ingen väntar på mig. Det har varit tufft och känts väldigt ensam. När man är helt slut är det svårt att vara stark och inse att jag klarar det här. Att hålla ihop sig själv för att man vet att det går över. Sådana stunder har jag känt mig väldigt ensam. Förhoppningsvis dröjer det nu länge tills nästa gång jag behöver känna så. I vår när jag kommer hem från för sena jobbkvällar finns det någon att komma hem till. Som kan fånga upp mig och ara stark för mig. Så jag inte alltid behöver vara stark för mig själv.

 Detta är en lucka ur Emilys ”berätta om” julkalender

Lucka nr 22; Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.

Dagens lucka går att se ur två perspektiv, vad som är vackrast på mig, något som andra kan se när de tittar på mig. Men det handlar också om något som är vackert i mig. Något jag är stolt över. 

Mina ögon är det jag tycker är vackrast när jag ser mig själv. Och en människas ögon kan uttryck så mycket. Mina ögon slår blixtar när folk uttrycker sig ojämlikt. I min värld är alla människor lika mycket värda. Jag blir så arg när någon pratar nedvärderande om någon annan på grund av dennes utseende, kunskaper eller situation. Vi är alla människor. Sen är inte jag perfekt själv, det händer att även jag uttrycker mig dumt och nedvärderande. Och de är jag inte stolt över. Men jag är stolt över att jag säger ifrån när andra gör det, startar en diskussion om varför det inte är så. Det tycker jag är vackert hos mig själv.

Detta är en lucka ur Emilys ”berätta om” julkalender