Koftan och en hemlighet

Koftan fastnade på bild imorse samtidigt som en hemlighet förevigades.
 

Jag är gravid! Vi väntar en liten pojke i slutet av året, vi är självklart väldigt glada och nervösa över denna lilla varelse som tränar sina muskler allt han kan genom att sparka och buffa. Så det är inte bara flytten som påverkat sömnaden de senaste veckorna utan även att livet som växer till sig tagit mycket av min ork och inspiration. Det är svårt att sy nu med eftersom jag inte vill sy saker jag bara kan ha nu, men inte heller saker jag inte kan ha nu. Jag har funderingar på att sy empire skurna klänningar och bra blusar som jag kan ha sen, men det har ännu inte lämnat idé stadiet.

 

Men koftan var det vi skulle prata om, jag gillar den verkligen. Den var rolig att sticka och jag tycker den blev riktigt snygg. Garnet är Drops cotton merino, jag tror att det är relativt nytt i deras sortiment och jag kommer nog absolut göra fler plagg i det. Det är följsamt och trevligt att sticka i som ett ullgarn men inte lika varm att ha på sig som en yllekofta. Mönstret heter Surry Hills och är skapat av Maria Magnusson, mönstret finns på Ravelry och är gratis(!).  

Om att flytta 180 mil

Jag tänkte jag skulle förklara tystnaden här inne, den alldeles för långa tystnaden som kommit sig av att även symaskinen stått tyst och still de senaste veckorna. Jag har istället för att sy packat, packat ner allt jag äger och skickat iväg med en flyttbil 180 mil. Jag har flyttat från Lund till Kiruna. Jag har haft min sambo boende här en längre tid och tillslut orkar man inte längre vara isär den största delen av tiden. Så jag bestämde mig för att flytta, eller vi bestämde det. Allt har gått jätte bra och nu börjar jag landa här uppe. Kartongerna blir sakta uppackade utom en stor del av mina kläder som fortfarande väntar på sin garderob. Symaskinen packades upp igår så det första steget för att börja sy igen är taget. Men det kommer nog dröja tills jag är tillbaka i min gamla takt. 

Jag saknar symaskinen men har fått ett utmärkt substitut. Jag har fått jobb som textillärare på deltid samtidigt som jag fortsätter plugga. Jag trivs jätte bra och tycker det är roligt att gå till jobbet på morgonen. För mig är det de bästa betyg ett arbete kan få.

En kofta har jag stickat under sommaren. Stickning är smidigare och bättre när livet är upp och ner i lådor, den kan alltid finnas nära till hands och behöver inte ta stor plats. Om jag lyckas hitta en bra plats att fotografera koftan på ska jag visa er den imorn. 

 

Avslutar min tid som skåning med min finast skåne bild